Finns det något jobbigare, tråkigare, mera otacksamt och förnedrande än att söka jobb?

 

Först tillbringar man en hel dag inomhus framför datorn med att skriva ansökan istället för att vara ute i solen och njuta av livet. Man analyserar vad som krävs för jobbet i just den här annonsen och knyter sedan nästan knut på sig själv för att hitta och lyfta fram matchande egenskaper och kunskaper och presentera dessa på ett så proffsigt och snärtigt sätt som möjligt utan att vara klychigt och stereotypt. Hur är det ens möjligt att tala om vem man är i ett brev på max en sida utan att vara klychig?! 

 

Helst ska också CVt vara unikt för varje ansökan och lyfta fram precis de erfarenheter krävs. Men det struntar jag i, det finns gränser för hur mycket tid jag kan lägga på en ansökan som oftast bara besvaras med ett automatmail med vändande post: 

 

"Tack för din ansökan! Kontakta inte oss, vi kontaktar dig....."   typ.....

 

Har man sedan tur att få komma på intervju väntar nästa "knyta knut på dig själv" aktivitet. Hel och ren javisst! Dessutom lagom uppklädd, trevlig, leende, positiv, vältalig, snabbtänkt och kunnig inom alla tänkbara områden som kan komma upp i samtalet under en intervju." Varför ska vi välja just dig?" Jävligt bra fråga! Varför är just jag så himla bra på just det här....? Troligen inte alls....eller kanske.....

 

Oftast känns det bra, japp där satt den, vi fick bra kemi, jobbet verkar okej, jag kan nog faktiskt bidra till något bra här. Feedback om intervjun lämnas till rekryteringsföretaget (inga företag verkar rekrytera själva numera) och rekryteraren utlovar svar "senast nästa vecka".

 

Sedan börjar tortyren. Får man svar nästa vecka? Nope. Ju fler dagar som går desto mer inser man att loppet är kört. Sedan kommer då "äntligen" telefonsamtalet; "Jag har tyvärr tråkiga besked...". Tack, jag förstod det. Varför väntar alla med att lämna besked till de som refuseras tills det är påskrivet och klart med den lyckliga kandiaten som blev utvald? Det är så förnedrande att vara den som hålls på sparlåga som bästa alternativ om det skulle skita sig med den utvalda, hållas på halster som reserv. Trots besvikelse måste man hålla god ton mot rekryteringsföretaget som ju är din bästa vän i jakten på nästa eventuella uppdrag och ta reda på vilka egenskaper eller erfarenheter som fällde avgörandet mellan vinna och försvinna. Bara ta till sig återkopplingen och göra rätt och bättre nästa gång. "Tack så mycket, då hoppas jag att ni hör av er om något annat intressant dyker upp. Tack Tack." 

 

Ladda om. Tillbringa ännu fler dagar vid datorn och inte i solen. Formulera om, vrida till, skicka in. Vara trevlig, hel och ren, svara klokt på alla frågor, vara sitt allra bästa jag. Vänta tålmodigt och tacka förstående för återkopplingen att du inte duger. Ladda om. Ladda om. Ladda om. Svara på frågor från nära och kära om varför det inte har blivit något nytt jobb. "nja det är inget som har känts rätt hittills". Vilket skitsnack!