Det som började som en sorgens dag efter beskedet om att en av mina första och största idoler David Bowie avlidit i cancer slutade som en fin och lycklig dag. En dag som jag kommer att tänka på med glädje och en varm känsla av tacksamhet. Inte för att det hände någort stort eller fantastiskt. Utan helt enkelt för att jag fick vara några timmar tillsammans med båda mina underbara döttrar. Det händer inte så ofta att vi gör något tillsammans alla tre. Alla har sina egna liv med plugg, jobb, åtaganden och aktiviteter. Det är svårt att hitta en lucka i vardagen som passar alla samtidigt. Därför är det så fint när det plötsligt klaffar.