Jag kan inte sluta tänka på och undra varför jag har så svårt att fördra vårvintern. Kan det vara ombytligheten i temperatur och väderlek? Ena veckan njuter man av barmark, sol och plusgrader för att sedan plötsligt en dag vakna upp med minusgrader och ett nytt tjockt snötäcke. Man vet inte vad man ska planera för eller vad man kan förvänta sig. Jag tillhör inte dem som följer väderlekrapporterna och har koll på långtidsprognosen, jag kan ju ändå inte påverka vädret. Och egentligen så gillar jag vinter och snö, men då ska det vara vinter och snö på riktigt! Detta hattande som bygger upp förväntningar och sedan ger besvikelser orkar jag inte med. Om jag ser fram emot en kall vinterpromenad i snön och får regn och plusgrader blir jag besviken. Och om jag ser fram emot sol och trädgårdsväder och det blir snöfall så blir jag besviken. Vilken gnällig typ jag är! Och varför skulle detta vara svårare för mig än för alla andra? Kan det vara den kemiska påverkan i hjärnan när ljusmängden ändras som gör det så svårt? Och hur jobbigt ska det då inte vara om man är en liten höna som sitter i hönshuset och längtar till våren??