Problem
Det är inte alltid roligt att vara biodlare, idag är en sån dag. Jag som har varit så glad åt att båda mina samhällen har övervintrat och börjat komma igång och flyga efter pollen och nektar. Jag har bytt till rena bottnar och stödfodrat lite för att slippa oro över foderbrist. Jag har gått och tittat på flyget från flustren på de båda samhällena och varit så stolt över mina duktiga bin.
Idag fick jag en känsla av att jag måste se efter mera noga, egentligen var jag nog mest orolig för svärmning eller att de har det för trångt, de såg ju så starka ut. Men vilken chock!
Samhälle 1 (Skepptuna): Inga ägg eller larver alls. Bara enstaka täckt yngel här och där. Mycket puckelyngel (dvs drönaryngel) och massor av drönare. Allt tyder på att det inte finns någon äggläggande drottning i samhället. Vad har hänt med min starka fina drottning från Skepptuna? Vi hittade en kläckt drottningcell och ett par rivna drottningceller. En drottning är alltså kläckt och har dödat de andra drottninglarverna. Men vad har hänt med henne? Enligt mina mera kunniga FB-biodlarvänner så är det troligt så att hon kläcktes när det var så kallt att hon inte kunde flyga ut och para sig och började lägga drönarägg isället. Enligt dessa med erfarenhet så måste vi hitta henne och döda henne.... och ge samhället nya yngelramar så att de får möjlighet att driva upp en ny drottning. Prognosen känns inte god.
Kläckt drottningcell
Ram med oregelbundet täckt yngel, gammalt mörknat vax från förra året.
Samhälle 2 (Sanda): De hade kvar en foderlåda med Apifonda eftersom de inte hade ätit upp den när den när jag tittade efter senast. Nu när jag lyfte på foderlådan var hela lådan fylld med vildbygge! Visserligen vackert som ett konstverk, men sån oreda kan vi inte ha. Men tänk om drottningen är där och lägger ägg? Svårt läge. Vi försökte ta bort allt vildbygge försiktigt och spanade efter vår grönmärkta drottning av Sanda. Såg inte ett spår av henne men ett och annat bi strök nog med. Jag är verkligen livrädd att vi av misstag förolyckt henne. Det är ju extra viktigt att ha åtminstone ett fungerande samhälle nu när vi måste mata det andra med yngelramar tills de har en ny drottning.
Vildbygge, så blir det när bina själv får bestämma
Nästa snedsteg upptäcktes när vi hittade en kvarglömd drönarram bland yngelramarna. Den måste ha glömts kvar över vintern och nu var det fullt av drönarlarver som vi skar bort och matade tacksamma och glada hönor med.
När vi bytte till en ny botten såg vi rätt mycket döda bin låg på botten, och en del hade desformerade vingar. Vi såg en del kvalster också tyvärr. Jag inser att samhället måste behandlas mera agressivt mot varroakvalster än förra året. Jag måste ta reda på hur och när man gör det på bästa sätt. Nu kan vi inte annat än att hålla tummarna att drottningen överlevde vårt ganska hårhänta ingrepp och att hon fortsätter producera ägg så att ynglen räcker till att dela med sig av till systrarna i kupan bredvid.
Inte alls vad jag hade räknat med att möta vid årets första riktiga besök hos mina älskade bin. Jag hoppas inte att min nybörjartur har tagit slut. Men utmaningar är till för man ska lära sig något nytt, och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa mina bin ut ur denna knipa.
Som avslutning måste jag bara nämna något positivt i detta elände. Hönorna fick sina feta goda drönarlarver att kalasa på och jag fick åter igen känna den underbara doften av honung och vax som är så speciell. Det går inte att beskriva, men doften sitter kvar i timmar efteråt. Kanske är det drottningens feromoner som påverkar även oss mäniskor på ett positvt sätt?
