Det är tungt att gräva och ryggen känns av direkt. Men skam den som ger sig. Jag har en idé om hur rabatten ska se ut och den bilden driver mig framåt. Än så länge är vägen dit lång.

 

Hönorna tar hand om alla jordkokor som jag gräver bort och finfördelar dem mycket effektivt. Kanske kan det gömma sig en daggmask eller andra smaskiga småkryp i jorden. De kocklar av glädje när jag kommer med skottkärra efter skottkärra med bortgrävda grästuvor till hönsgården. Om man kan glädja sig åt lite har man mycket att vara glad åt. Vi borde lära oss av dem.