Ett steg närmare

Voltaren är riktigt bra när rygg och muskler försöker säga att det är slutgrävt. Ett litet piller och sedan känns det helt okej att gå ut och greppa spaden igen. Sista vinbärsbusken fick jag hjälp med, den satt riktigt hårt fast, nästan som att den klamrade sig fast med en vädjan "bara en sommar till, jag lovar att ge mycket bär...". Huva, jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att gräva bort levande buskar även om de ser skruttiga ut, tur att jag själv inte behövde hålla i bilan.
 
 
 
På med jord i massor. Och ännu mer ska det bli. Nu börjar det likna något.
 
 
 
 
Nu är det bara det roliga kvar, här syns lite av inköpen som snart ska ner i jorden. 
 
 
 
 
Jag hoppas på att snart kunna visa en "efter" bild! 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: