När nästan alla andra var på semester och det var tom och tyst i kontorslandskapet packade jag idag ihop mina sista saker, lämnade in datorn och passerkortet och gick för sista gången som anställd ut genom dörrarna på det som i 15 år har varit mitt andra hem. Det kändes konstigt att ingen var där och vinkade av mig, nästan som om jag smög ut bakvägen för att inte synas. När jag för 15 år sedan var nyanställd minns jag att det kändes som att komma hem, jag kände direkt att det var rätt, att det var här jag skulle vara. Jag är tacksam och glad för allt jag har lärt mig under dessa år och för alla underbara människor jag har fått förmånen att lära känna och arbeta tillsammans med. Det blir tomt. Men jag hoppas att slutet här kan vara början på något nytt.