Jag läste precis en mycket klok krönika i GP. Jag tror att krönikören är präst till yrket. Han skrev om "overdelivery", dvs att ge lite mer än det som är förväntat. Men framför allt handlar det om hur mycket det där lilla extra kan betyda för den som har förmånen att möta det. I krönikan handlar det inte om fysiska gåvor utan om bemötande, hur vi bemöter våra medmänniskor. Det kan vara små små saker som nästan inte märks men som betyder så mycket.

 

 

Jag gillar verkligen idén, men tänker också på hur svårt det är för många av oss att ge och ta emot. Känslan av att inte vilja vara skyldig något och att det ska vara rättvist hindrar oss ibland från overdelivery, både som givare och mottagare. 

 

Krönikören nämnde också ordet viljeyttring som alternativ till Nyårslöfte. Det är klockrent! Ett löfte kan brytas men en viljeyttring är en början till något, en riktning, ett försiktigt första steg.

 

Jag tror att min viljeyttring för det nya året skulle kunna vara;

• att yoga oftare
• att spendera mindre tid vid olika skärmar
• att våga tänka nytt
• att våga overdelivery