Vinterförluster
Som biodlare första året känns vintern som en välbehövlig paus men också som en stort orosmoment. Hur ska man veta hur flickorna mår där inne i kupan? Har de tillräckligt med mat? Hur är det med temperatur, fukt och lufttillförsel? Hur går det med hoten utifrån i form av möss och fåglar? Det är många frågor och jag slår oroligt mina lovar kring kuporna och försöker lyssna på binas mummel inifrån kuporna. Jag förstår att man inte kan göra så mycket under denna tid av året förutom att vänta och hoppas på det bästa.
Som skydd mot möss och fåglar har vi satt ett söndersågat spärrgaller utanför flustret.
När bina städar ut sina döda systrar ut kupan blir det ibland fullt innanför gallret. Jag är rädd att det ska täppa till lufttillförseln. Ungefär en gång per månad har jag därför försiktigt för att inte störa bina lossat på gallret och sopat ut de döda bina både på framsidan och genom gallret på baksidan av universalbotten. Jag blir lika chockad varje gång att det kan ligga så mycket döda bin på botten. Finns det några kvar i livet?! Om det skulle vara så att alla dör så är det ändå inget jag kan göra just nu, så jag sväljer en rädslans klump i halsen och häller de döda bina i buskarna en bra bit från bigården så att Talgoxar och andra småfåglar får sig ett skrovmål. Jag ber till högre makter att bina ska klara vintern så att jag får fortsätta att glädjas åt livet i kupan också under nästa säsong.
