En av milstolparna i en biodlares liv, den allra första egna honungen är slungad! 

 

Äntligen var honungen i den första skattlådan helt täckt och vi satte in en bitömmarbotten under lådan för att slussa bina bort från den låda som skulle skattas dag. Slussen gör att bina kan ta sig ut men inte in igen och därmed blir det inte så mycket bin att sopa bort när man ska skatta (=skörda, eller borde jag säga stjäla...?) honungen. Det fungerade finfint och lådan var nästan tom på bin. Jag var lite nervös att de skulle bli upprörda och stingsliga när vi tog honungen så det kändes skönt att inte behöva fajtas med så många. 

 

Helt täckt honung i alla ramar. 

 

Täckvaxet skrapas av med ett gaffelliknande verktyg. 

 

Det var ett drygt arbete att skrapa av vaxet så jag var glad att ha Stefan som hjälp. Det blev ganska grisigt och houngskladdigt överallt efter bara några minuter, men vilken rikedom! Att sticka ner fingret i vaxkakan och smaka på sin egen första honung var en drömupplevelse. Jag kan knappast tro att det är sant att vi efter ganska exakt 1 månad som biodlare redan kan skörda vår första honung. Det hade jag inte trott om du frågat mig när jag började nybörjarkursen i vintermörka november.

 

Första ramarna placerade i slungan

 

Honungsslungan kräver nästan sin egen beskriving. Vilket åbäke! Den är som en gigantisk tvättmaskinstrumma, vi har valt att köpa en handvevad med korgar för 4 ramar. Den är i rostfritt stål med vackert rödlackerade ben och en vev som driver korgarna runt så att honungen slungas ut ur de avtäckta cellerna. Honungen är ganska trögflytande så det behövs både fart och kraft för att den ska slungas ut mot kanterna. Det var otroligt spännande att veva första varven och se hur honungen började rina ner i botten på trumman. Efter ett tag vänder man på ramarna och slungar andra sidan. Vi fick vända några gånger för att få ut allting och sedan började det om med avtäckning av nästa 4 ramar. Den slungade honungen ska sedan silas från vaxrester i en grov- och en finmaskig sil ner i tappkärlet.