Långt uppehåll, jag vet. Livet är inte alltid på topp. Man tvingas att prioritera för att att orka sätta ena foten framför den andra, en dag i taget.

 

Det är med tungt hjärta jag skriver att min älskade fina underbara hund och livskamrat nu leker på de evigt gröna ängarna. Hon var gammal, trött och krasslig och det var tid för henne att få somna in så vi gjorde det enda rätta, att låta henne få göra just det. Somna in. Här hemma i sin korg med familjen omkring sig. Lungt, fridfullt och odramatiskt. MEN så tungt, tomt och tråkigt det är utan henne. Vilket stort tomrum en sån liten fyrbent älskling lämnar efter sig, Livet kommer inte att vara detsamma.