Inget vill gå bra, det är uppförsbacke.

 

Min biodling är död, att starta en ny kostar en massa tusenlappar som jag egentligen inte har eftersom jag borde spara mitt avgångsvederlag så att det räcker tills jag hittar ett jobb.

 

Jag hittar inget jobb, och när jag väl hittar något att söka är det alltid ett eller annat som gör att det inte riktigt klaffar. Hittills har ingen velat ha mig. (När jag av ett infall ibland försöker inventera mina kompetenser genom att fråga folk i min omgivning om de kan säga vad de tycker att jag är bra på så är det ingen som riktigt kan svara. Kan det vara så illa att jag yrkesmässigt inte är riktigt bra på något? Att jag är en medioker medelmåtta utan kompetenser. Ve och fasa...hur ska jag någonsin få ett jobb?)

 

Min gamla hund drabbas av nya skov av sina konstiga symptom från munnen så snart vi slutar med medicinerna. Jag är rädd att hon inte kommer att kunna hänga med så mycket längre och bara tanken på att leva utan min lilla hund gör mig så förvivlat ledsen. 

 

Jag hinner inget och orkar dåligt. Känner inte riktigt igen mig själv. Har alltid en känska att jag borde göra mer, göra bättre. En känsla av otillräcklighet. Stress.

 

Jag känner mig som en anka, ser lugn och fin ut på ytan men simmar som en galning med simfötterna om man tittar under vattenytan. Blä.